Jaha.....

Då har lugnet lagt sig över huset, och det jag saknar dem redan! Nu har Älsklingen gått med kidsen till skolbussen, och det var en hostig storebror och en glad och sprallig lilleman som gick iväg:) Jag vet inte hur det är med storebror egentligen..... Han hostar och är supersnorig har fortfarande lite känningar i halsen, men ingen feber, fast ganska trött! Jag funderade ganska länge igår på om han skulle gå idag, och konstaterade att om jag talar om för honom att han ska be fröken ringa till mig om han känner sig risig så får jag hämta honom...

Nu sitter jag här med dagens första kopp te, det är sååå gott! Ryggen då? Den är kass, asså jag är så förbenat trött på den nu, idag hade jag svårt att gå uppför i trappan, ja det har jag haft innan med, men så idag liksom låste det sig.. Ja det är såååååååå trist!! Man blir verkligen deppig, och inget löp är i sikte heller, varför ska hon hålla så länge på detta? Jag menar vill hon inte träffa snygge Charlie??? Han är så underbart härlig den hunden så det är inte klokt, det är en ära att få låna honom... Hade vi nu inte bestämt oss för att para så hade hon börjat löpa 1 januari.... Medaljens baksida? Ja absolut!

Jag har inte fått ny läkartid förren på fredag, men jag undrar om jag står ut så länge... Det ser mörkt ut....

Nu kom älskling hem!!

Kram